Inga syltmunkar i Berlin
Nej då, vi skrålade inte ”Ich bin ein Berliner” d.v.s. en syltmunk (ref. Kennedys felsägning 1962), även om en del av oss redan varit i Berlin många gånger tidigare, någon nästan 20 gånger. Hur som helst i Berlin kan man alltid ha trevligt och det var precis så det blev för den tappra lilla grupp på 5 personer bestående av Göran, Karin, Robert, Ingrid och Lars. ( Kenneth och Ninny fick tyvärr avbeställa, men förhoppningsvis kan de kanske ”göra” Berlin en annan gång.
Vi hade ju som vanligt bokat med Scandorama som är en bra leverantör av dessa 4 dagars weekendresor. Vi hamnade på det vanliga trivsamma och centralt belägna Ivbergs Hotel. Då vi alla hade lite olika utgångspunkt för vad vi ville göra, blev det oftast under dessa dagar så att vi intog gemensam frukost och bestämde gemensam kvällsmiddag, samt under någon dag gemensam lunch. Med detta var allas önskemål tillgodosedda.
Vi kommer förhoppningsvis att få se lite bilder från en del av deltagarna framgent.
Robert och Göran gjorde en egen liten tur till vissa delar av Berlin och blev glada och överraskade då de såg FFIM:s namn på en massa plakat. Cool och en väldigt trevlig och välkomnande gest från FFIM:s idérika styrelse tänkte vi. Dock var det reklam för Fetisch Forbunds Internationelle Messe i Berlin som årligen vid denna tid samlar ungefär 400 – 500 läderklädda män med olika specialintresse. Denna mässa håller till på ett speciellt område där det förekommer uppträdande och försäljning av olika tillbehör i genren. Vi köpte inget!
Lite kul var att Lars på hemresan stötte på en gammal arbetskamrat i resegruppen.
En ”spännande” tilldragelse ingick också i respaketet. Det var då någon (nej ingen FFIM:are) rökt på sitt rum och fick hela hotell Ivberg med cirka 250 personer att utrymma kl. 03.15 på natten. En nyttig påminnelse att kolla reservutgångar, ha med ficklampa och ha sina värdesaker snabbt evakueringsbara då man bor på hotell.
Det var lite om denna Berlinresa och det var som vanligt väldigt trevligt att uppleva en fin stad i trevliga kamraters sällskap.
Text och bild Göran Heckler