I mitten av 90-talet fick undersköterskan och fyrabarnsmamman Brita Nordholm en cancerdiagnos. Hon kände att det var dags att ägna sig åt något som bara var för henne själv. Fotografering. Hon sökte och kom in på Fotoskolan på Biskops Arnö och det blev starten för ett helt yrkesliv som fotograf.
Under fotoföreningens måndagsträff fick vi ta del av hennes olika fotoprojekt över drygt tjugo år. Det första blev hennes elevprojekt på Biskops Arnö – starka bilder på dottern Josefin som led av Retts syndrom, en sjukdom som orsakar problem i hjärnans funktioner. Eftersom dottern gick bort strax efter, blev det en bildresa över hennes allra sista år. Projektet blev väldigt uppmärksammat och publicerades i ett flertal tidningar.
Det ledde till ett erbjudande rakt ut i verkligheten – sommarjobb som fotograf på Folkbladet i Norrköping. ”Vad har hemmalaget för färg på tröjorna?” var hon tvungen att fråga på sitt första uppdrag på en match fullständig novis på sport som hon var. Men det hindrade inte att bilderna blev väldigt bra!
När sönerna blev så trötta på att hon skulle ta bilder på dem hela tiden att de kallade henne mammarazzi – ja då fick hon ett uppdrag som de tyckte var coolt och kunde bli imponerade av.
Att få följa IFK Norrköping i ur och skur under 12 år! För även om Brita säger ”jag gillar inte fotboll men jag gillar att fotografera fotboll” så var det många spännande miljöer hon fick möta. Det arbetet resulterade i en bok och en utställning på Riksidrottsmuséet.
Med analog kamera fortsatte hon som fotograf på Östgörakorrespondenten, parallellt med det egna projektet med dokumentära bilder i Norrköpings problemområden som vi också fick ta del av.
Som kontrast till det dokumentära fick Brita 2004 möjligheten att medverka till en bok om Göta Kanal. Det blev ett år med bil och båt längs med kanalen och väldigt vackra bilder. Boken fanns med på måndagkvällen och den fjärde upplagan trycks i år.
Brita har ofta tackat ja till uppdrag och strax efteråt insett att det där kommer att bli en utmaning. Som att fotografera vattenskidåkare när hon blir sjösjuk, eller babysim när hon är rädd för vatten…
Men det blev undervattensfotografering med snorkel och viktbälte av ca 200 barn under fyra år och ett kul jobb.
Efter 20 år som fotograf tog inspirationen tvärt slut. Det var för många ointresssanta uppdragsjobb och för mycket redigering i photoshop. Hon hittade en workshop med Anders Petersen i London och åkte dit. Han uppmanade henne att ta självporträtt och vi får se väldigt konstnärliga porträtt på en kvinna som inte gärna visar ansiktet. I den vevan fick mannen jobb i Malmö och flytten gick söderut. Och med den en utbildning på Malmö Universitet i fotohistoria och gamla fototekniker. Därmed var Brita fast! Numera är det hålkamera som gäller. Och gamla tekniker som våtplåt, cyanotopi och palladiumtryck.
Med sig har Brita sin svarta kakburk med ett litet hål för ljuset och berättar om negativa filmblad för 100 kronor styck, framkallning för 100 kronor per bild, men tack vare ett stipendium från Konstnärsnämnden kan hon fortsätta jobba på med det hon älskar mest.
Vi tackade Brita så mycket och fortsatte titta på hennes bilder och böcker under fikapausen.
Det var några som var nöjda för kvällen och gick hem, men Jonas satte igång kreativiteten på ett gäng som stannade kvar till 21. Han visade sammanlagt tre olika bilder tagna i miljö och bad oss skriva bildtexter och tänka ut en historia kring bilden. Det började rätt så skakigt och inte alla ville dela med sig av sina tankar, men snart spårade det rentav ur och vi fick avsluta kvällen med några riktigt befriande skratt!
Text: Lena