Nu e vi igång!

Bara tuta och köra…

…säger Anne-Grethe Holt, Årets Fotograf 2025 och det känns väldigt betryggande! Nu förstår vi väl ändå att det krävs lite mer för att få ihop flest poäng under året på tävlingarna i Månadens Bild, men att ha rätt inställning är aldrig fel.

Det är främst den inställningen som styr hennes fotograferande som dokumentärfotograf – inget evigt väntande i en buske på rätt fågel eller pyssel med arrangerade studiotagningar. Det är också det som får henne att hoppa på olika fotoprojekt utan att fundera alltför mycket.

Först en tyst minut

Under helgerna nåddes vi av beskedet att vår mångårige medlem Ninni Håkansson avlidit och terminens första måndagsträff inleddes med en tyst minut.

Ingemar bad oss sedan notera att 13 mars är datumet då Malmö Museum börjar ställa ut foton från projektet att fotografera Malmö som föreningen deltagit i. Samtidigt efterlyser han en efterträdare som fortsättningsvis vill hålla i gatufotogruppen.

Där passade sen Lena på att också efterlysa lite nytt intresse för att dra igång porträttgruppen igen!
mejla Ingemar på ingemar@ffim.se
och Lena på lena@ffim.se

Under 2025 fick Anne-Grethe poäng…

…för sin bild varenda en av de elva månaderna som tävlingen pågick. Vi får se några av de bilderna hon själv var mest nöjd med och till sin hjälp har hon ofta ett eller flera av de 6 barnbarnen som modeller.
Ja, vi är ju några som är en smula avundsjuka på den massiva tillgången på söta fotomodeller, men innerst inne fattar vi väl att det hänger på fotografen och inte barnen. (Ungefär som när någon frågar vad du har för kamera när de gillar dina bilder…).

Här får vi också fördjupa oss lite i tanken på öppna och slutna bilder. De slutna bilderna är när barnbarnsbilderna bara är gulliga och uppskattas av dig själv – de öppna bilderna är mer allmängiltiga och blir till intressanta foton som ställer frågor. Och får poäng i Månadens Bild.

Det är inte bara gulligt i kvällens bildvisning…

…fotoprojektet på Wollsjö kickboxningsklubb visar mer blödande näsor, ruffiga miljöer och svettiga strumpor. Här hamnade Anne-Grethe efter att ha sett en skylt på en dörr, klev rakt in i ett omklädningsrum med halvt påklädda män och sa att hon var intresserad av att kolla lite. Som tur var med kameran på magen för annars hade det blivit lite underligt.  Hon följde kickboxningsgänget under en tid i både träning och tävling. Det blev utställningar, tidningsartikel i Ystad Allehanda och en liten bok som hamnade på Vollsjö bibliotek när föreningen upplöstes under pandemin.

Anne-Grethe visar vidare, som den norska hon är, bilder från 17 maj-firande i Oslo genom flera år. Både komiska bilder med hundar iklädda norsk flagga till detaljer på firandet som alla norrmän verkar vara med i.

Det sista projektet för kvällen

är de pågående besöken på Jägersro galoppbana. Hon vill dokumentera den argentinske tränaren Ricardos arbete med hästar och stallskötsel och mindre de klassiska tävlingsbilderna av mer officiell karaktär. Ett fotoprojekt kan ju också utvecklas över tid. Därför känns också viktigt att i bild visa vad som händer med lokaler och byggnader när det visar sig att hela galoppverksamheten ska flyttas från Jägersro och kanske rentav läggas ner.