Det började med ett magplask, Hammenhögs gubbarnas första VM i konstsim!
2016 års FFiM-stipendiat Lars Dareberg har en förkärlek för det lilla udda, det som sticker ut eller som han själv säger.
- Det som andra kanske tycker är lite knasigt.
Innan vår stipendiat dock fick äntra scenen, så berättade Tomas, om Månadens Bild resultatet för Mars.
Där fick vi veta att vår förre ordförande Robert de Maré, var vinnare i Mars-omgången. Detta med en vacker landskapsbild.
Mer om Månadens Bild och resultat-listor hittar du på annan plats här på hemsidan.
Tomas har precis avtäckt Robert de Marés vinnande bild i Mars-omgången av Månadens Bild
Magplasket var från ett reportage och en lite film om ett gäng herrar från Hammenhög på Österlen, som 2011 ställde upp i konst-simnings VM i Amsterdam.
Att berätta en historia, inte bara ta en pressbild enligt formulär 1A . Att leta nya bildvinklar och att som fotograf komma med egna idéer om reportage och artiklar.
Det är det som ligger våran stipendiat varmt om hjärtat. Att fotografen är en del i journalistiken.
Men så har det inte alltid varit.
Redan som liten, var Lars intresserad av pressfoto 🙂
Lars började som fotograf 16 år gammal på VLT i Västerås. Då var det mer vanligt att fotograferna satt nere i en källarlokal, spelade ishockey-spel och väntade på ”en lapp” om en fotografering, oftast då den vanliga pressbilden - tre gubbar och ett handslag -
- Ja det är mycket som har förändrats på mina 30 år som pressfotograf, fortsätter Lars.
Idag illustrerar inte fotografen bara journalistens text, utan fotografen berättar också med sina bilder, en del av reportaget, .
- Men så var det inte så sent som in i början av 90-talet, sen ändrades det successivt mer och mer mot att bli också BILD-journalistik.
Det var då Lars blev inspirerad av en av föregångarna i bildjournalistik, fotografen Jens Assur .
Lars började då ha en ”liten stickning i byrålådan”. Med det menar han att han har ett eget litet projekt på gång. Inget som någon uppdragsgivare gett honom, utan något som han av någon anledning känner att han vill dokumentera och berätta om. Som t.ex konstsimmningen i Hammenhög.
Här under kan du se filmen som Lars gjort om konst-simmarna
- Mitt första egna projekt, var en resa med MFF-supportrar, nån gång 98-99, berättar Lars.
Där plåtade han både kring och på matchen och det trycktes sedan i Sydsvenskan och blev uppmärksammat. Särskilt internt på tidningen fick han mycket kred.
Ett annat tidigt projekt var att på eget initiativ var att åka till den engelska ”Tough guy”. Det är ett årligt terränglopp utanför Wolverhampton i England. Det hålls i slutet av januari och är förmodligen Europas tuffaste lopp. Det galnaste, om inte annat.
Det är en föregångare till det nu populära ”Toughets”-tävlingarna som går varje år nu på bl.a Ribersborg.
Att göra egna projekt, är också ett sätt att inte fastna och börja känna att det är tråkigt att plåta. Samt att prova på nytt och utvecklas.
- Så nu har jag alltid en ”liten stickning” på gång.
Nu är förberedelserna klara. Det var bildtiteln till denna tidiga bild från ett av MMF´s tränings resor till USA
Det har blivit många sådana egna uppdrag, som t.ex fört honom till de romska tiggarnas hembyar i Rumänien och en tävling i Grekland, där man kastar färgat mjöl på varandra. Det har blivit ett reportage om en tjej som kör folkrace.
- Jag kom på att det skrivs minst om pensionärer och unga tjejer i dagstidningarna, fortsatte Lars berätta.
Så jag kom i kontakt med denna tjej och följde henne, inte bara under tävlingar, utan också då hon mekade med bilen och på träningarna.
Ett uppdrag för tidningen var att bevaka VM i dragkamp.
- Detta hade jag gjort några gånger innan och ville ha en ny vinkel på det.
Så han kände att det var det dags att utmana sej själv.
Lars inte kände att hans ”komfort-zon” inte var studiofotografens värld, så det fick bli utmaningen.
- Jag byggde en liten studio vid tävlingen och fotograferade deltagarna händer.
Naturligtvis blev det andra foto från tävlingen också, men det var bilderna på händerna som stack ut.
En annan vinkling på bilderna från en dragkamps-tävling. Att bygga upp en liten studio och plåta händerna på de deltagande. Foto Lars Dareberg
Efter sedvanlig fika fortsatte Lars att visa mer intressanta och fina foto. Samt berätta om hur det är att vara pressfotograf, sportfotograf, bildjournalist, bildchef, bok utgivare och tidningsutgivare.
- Jag började med att fotografera sport innan det fanns autofokus.
Så kunde man plåta sport och få det skarpt, då kunde man plåta allt som pressfotograf.
- Dock har jag aldrig varit riktigt sports intresserad, fortsätter Lars berätta.
Men att få plåta 7 OS, ett stort antal VM och andra stora tävlingar, är ju ett bevis på att hans bilder ”når fram” till betraktaren. Att de ses och för fram sin story.
Men att plåta sport, att finnas på rätt plats vid rätt tillfälle, det är något som kommer med rutin och erfarenhet.
- Jag följde t.ex Karolina Klyft under många år, lärde mej hur hon hoppade, från vilket håll hon kom över ribban etc etc.
Det blev med andra ord många bilder på Karolina.
- Så när hon tagit guld 2004, ville jag ha en annorlunda bild på henne när hon tog sitt ärevarv.
Lars hade innan letat reda på var Karolinas pappa satt och räknade kallt med att skule springa fram till honom.
- Jag satte mej i ”fotodiket” under honom och Karro kom och flaggan föll fint ner runt henne OCH jag hade BILDEN !
Aten 2004, Carolina Klüft tog guld och mamma, pappa och syster firade henne. Foto Lars Dareberg
Tre år var Lars bildchef på Sydsvenskan och kom då på att vara fotograf-chef, det är något helt annat än att vara bara fotograf.
Efter nästan 30 år som fast anställd fotograf, tog Lars 2015 steget och blev sin egen. Så nu frilansar som sin egen och även för en bildbyrå och bevakar framförallt fotboll och annan sport i södra Sverige.
Han har också hunnit med att ge böcker om fotboll och tillsammans med några kollegor från Sydsvenskan starta en tidning. Lyckligt lottad heter tidningen och handlar om koloni-livet i Malmö-Lund området.
...och sedan som kronan på verket - blev Lars FFiM´s stipendiat 2016 !
Här är ditt namn ingraverat, tillsammans med övriga FFiM Stipendiater, berättar ordf Rikard Persson
Detta och mycket mer berättade vår 2016 års FFiM-stipendiat om under två underhållande timmar.
Så ni som inte var med på måndagsträffen – ni missade inte bara en massa fina foto – utan också en härlig storyteller, som plåtar utanför boxen !
Text och foto där ej annat anges: Conny