Reklamfotograf Torbjörn Mohlin

Att fotografera ett ägg, är väl inte så svårt. Men att få dit ett blixtlås - UTAN photoshop - det är hantverk som en fotograf, också fick utföra !

Men åren mellan vånings bytet,  blev studion för liten. Så 1989 byggde Ateljé Torbjörn Mohlin, en 600 kvadratmeter stor, kombinerad studio och labb på Derbyvägen i Malmö.

Där man kunde göra allt “inhouse”. Man kunde fotografera allt från parfymflaskor till bilar och maskiner i den stora studion. Där fanns bl.a en stor rund-fond, som det tog en inrest engelsk specialist, en vecka att bygga.

När filmerna var exponerade, togs de emot i labbet, som huserade i 200m2 av den stora byggnaden. Filmerna framkallades, i någon av de tre olika framkallningsmaskinerna. Där fanns “hängmaskiner” för sv/v, negfärg och dia. Tre man i labbet tog fram färdiga papperskopior och dia, samt allt annat efterarbete med de foto som plåtades.
Då hade man så mycket fotojobb, att labbet hade fullt upp med att framkalla och serva åt den egna ateljén.

Att fotografera bilar, som ju kunde tas in i studion genom en stor port på baksidan, kunde ta någon eller några dagar. Det var mycket som skulle bli rätt.
-Att eliminera reflexer, få allt snyggt ljussatt, tog tid, fortsätter Torbjörn.
Då var det bra att ha eget labb, så att man snabbt kunde få fram bilder och se att allt såg bra ut.

-Även om vi tog Polariod-bilder under fotograferingen, så är det ju inte detsamma som en diafilm, förklarar Torbjörn.

Men det tog nästan en timme för t.ex en diafilm att gå igenom hela labb-kedjan.  Idag är vi ju “bortskämda” med att kunna se direkt på skärmen, om allt blivit som vi vill ha det.

Innan man sett att allt var OK på filmen, fick ingen lämna ateljén. OM man skulle behöva ta om någon del eller komplettera.

I arvodet för en fotografering, ingick förutom själva lönen till fotografen, allt från film, framkallning, polaroider, till uppbyggnad av special “scener”, “regnmaskiner”, sökande av fotograferingstillstånd och “rätt” modeller och deras arvode, etc etc

-Till ett jobb kunde det gå åt 50 rullar film, allt fick kunden ju betala, berättar Torbjörn.

-Modellerna kostade mycket pengar, och de kom från både Malmö-baserade agenturer och utländska. Det gällde då att verkligen hitta rätt modell med rätt utseende och utstrålning.

Några direkta förebilder har inte Torbjörn.

-Man levde ju i den världen med foto och såg mycket foto dagligen, berättat han.

Viktigast var och är ju att ha sin egen bildstil, poängterar Torbjörn.

 

Mycket modebilder har Torbjörn fotograferat. Till Malmö Strumpfabrik och deras märke Vouge har han tagit de flesta bilderna. Med dessa bilder samarbetade han mycket med den legendariske AD´n Åke Arenhill. Till en av bilderna hade Åke hittat en restaurang i Malmö, där det var en hel rad med speglar. Som skulle ge en uppseende, kul och fångande bild, för en lansering av nylonstrumpor. Man får komma ihåg att det var på den analoga tiden och allt gjordes färdigt I kameran. Inget “fixande” i Photoshop, här inte!

När en ny produkt eller tjänst skulle lanseras fick den utvalda reklambyrån ta fram idén. Ibland var fotografen med redan från början,

-Men ofta fick man bara en skiss på hur de tänkt sej bilden.

Då gällde det för fotografen att “bygga upp” fotot, så att reklambyråns budskap lyste igenom.

Som fotograf hade man oftast ett rätt stort inflytande på hur bilden blev till slut.

-Men ibland kom byråns gubbar och la sej i, då ville man bara sparka ut dem, säger Torbjörn små-skrattande

Den högra bilden är "annons-bilden" och den vänstra är bilden som prydde förpackningarna. Alla 20 HETA FÄRGERNA.
Då man tog en sådan förpacknings-bild, gällde det att se till att modell och ben hamnade på samma ställe, varje tagning !

Att ljussätta glas och annat reflekterande material och ändå få genomlysning av flaskorna - det är hantverk

bakgrunden här är ett foto som tagits vid ett annat tillfälle

Tre blir en - enkelt idag, krävde goda retuschörer på tryckeriet då

2008 var det slut på Derbyvägen, luften hade gått ur den analoga filmen, framkallningsmaskinerna behövdes inte längre, allt gick till skrot.

- Det blev inte två kronor för grejorna, men vi fick sålt hela fastigheten, säger Torbjörn.

 

Därefter så tog Torbjörn sej succesivt bort från analoga världen och har lämnat Hasselbladaren, storformatskameran, för en något smidigare digital Nikon utrustning. Och fotograferar gör han fortfarande, om än inte lika intensivt som förr.

….och modern och framåt har han alltid varit. Torbjörn var tidigt ute med att ta “selfie”, berättar Göran.
-Det gällde att profilera sig, berättar Torbjörn skrattande, då en bild på en naken herr Mohlin endast iklädd en stor slips, visas på på duken.

-När man jobbade som fotograf på heltid, så blev det inte så mycket tid över för egna projekt, berättar Torbjörn under fika-pausen.
Lite “egna” bilder har det dock blivit under åren. En av favorit sysselsättningarna nu, är att gå igenom alla de bilder som han inte hann med att “göra något åt”, under de intensiva åren som flitigt anlitad reklamfotograf. Att vara med barnbarnen är en annan favorit syssla.

Han har dock visat några egna projekt. Bl.a var han med på en utställning vid Kiviksmarknads 100 års jubileum. Det var 2012 i Galleri Fabriken ner i Bästekille.

Under två år i mitten av 60-talet var nämligen Torbjörn nere på Kiviksmarknad och fotograferade på den årliga kommersen. Han följde varitéartister, ormtjusare, fakirer och yppiga strippande damer. Vilket nu resulterade i 100 utställda bilder..

På denna utställning 2012 var han  i gott sällskap, bland utställarna fanns Christer Strömholm och Anders Petersen.

---