På vår projektionsduk längst fram, kunde man svagt se på en bild att kvällens föredrag skulle handla om - En inblick i fåglarnas liv -
Men innan dess så var det som vanligt lite info om vad som komma skulle. Så efter att Rikard hälsat oss ca 30 närvarande medlemmar välkomna, så tog Tomas till orda.
Tomas informerade om att det är snart dax för inlämning till 2018 års RIFO. Det är 5 klasser att deltaga i och du hittar utförlig info om detta på Riksförbundets hemsida - http://www.rsf-fotoklubbar.org/dokument/Riksfotoutstallningen_2018(2017-11-03).pdf-
För att vi ska kunna få med ALLA bilder i tid till Riksförbundets sista anmälningsdatum som är siste januari - Så måste du ha lämnat bilder och betalat för den/de klasser, du vill deltaga i - senast den 15 januari (180115). Man lämnar “pappers-kopior” till Tomas, som skickar upp gemensamt för oss alla i FFiM. Dock SKALL DU själv ladda upp en digital version själv också. Allt om hur detta går till hittar du via ovanstående länk till Riksförbundet.
Vidare berättade Tomas om en förfrågan från Sjöbo Fotoklubb. De tänkte göra en liten undersökning, för att se om kan se på ett foto, om det är taget av kvinnlig eller manlig fotograf. Så Du som är intresserad av att lämna 2-3 av dina bilder till denna undersökning, ta kontakt med Tomas ( Tomas@ffim.se).
Månadens Bild i 2018 års version blir lite förändrad. Vi har ju föregående år haft fritt tema, utom någon enstaka omgång. Under 2018 har vi bestämt att tävla efter ett förslag som kommit fram bland de deltagande medlemmarna.
Det nya är att varje omgång skall ha en inriktning / tema, och då ganska brett tänk vad det gäller tema. Inriktningen kommer att vara mot vad vi sysslar med i våra Fotogrupper (Arkitektur, Blixt, Gatufoto, Landskap, Porträtt)
Detta innebär att första månadsbilden som skall in till Januari-omgången har inriktning / tema - Landskap -
Juryn skall alltså kunna associera till Landskap, för att bilden skall kunna få poäng.
MEN man behöver givetvis INTE vara aktiv i Fotogruppen Landskap !!!
Så GLÖM nu INTE lämna in - SENAST 31/12 i år skall Landskaps-bilden sändas till -- manadens-bild@ffim.se
Glöm INTE att man kan FÖRSTORA ALLA bilder
genom att klicka på dem
Med detta tackade Tomas för ordet och Rikard och Christer Lindberg, introducerade kvällens “huvudnummer” - En inblick i fåglarnas liv - en presentation i ord och bild av Jan-Åke Alvarsson.
Jan-Åke som kommit ner till oss från Uppsala, började med att berätta om hur hans stora intresse för fåglar började och sedermera just fotografering av dessa bevingade varelser.
-Jag har väl alltid haft Pippi på Fåglar, berättade Jan-Åke. Fick en undulat som grabb, men det tog inte lång tid förrän jag hade källaren full med undulater.
Men hans stora intresse var indianer och han var inte mer än 19 år när han reste första gången till Honduras i Sydamerika för att besöka indianer.
Tillsammans med två kusiner stegrades intresset för fågelskådning. Fotograferings biten kom dock inte igång riktigt, han bytte sin lilla analoga kompaktkamera till en systemkamera, även denna laddad med “riktig film”. Men det var fortfarande bara en bisyssla, hans stora intresse var indianer och deras kultur . Han hann med att bo Bolivia och där fotograferades folket, klädsel och mycket annat.
-Under den här tiden fotograferade jag dock även lite fågelbilder, fortsatte Jan-Åke att berätta.
Riktigt fart med fågel-fotograferingen blev det när den digitala eran kom. Efter att en Canon 70D inhandlats, och kompletterats med rejält men väldigt dyrt teleobjektiv .
-När jag köpte detta Canon 600mm, frågade försäljaren försiktigt om jag pratat igenom investeringen med min fru, berättade Jan-Åke med ett skratt.
Nu blev det mer och mer fågelskådning via kameralinserna. Han kom med sitt 600mm objektiv, in närmare i fåglarnas “säkerhets-zon”. Alla varelser, så också fåglar, har ju en zon runt sej, som man känner sej trygg . Skall man då fotografera dessa bevingade, oftast små varelser, så krävs antingen ett långt tele eller att man “gömmer” sej i dess närhet.
Så med 600 optiken kompletterad med en telekonverter och ett “foto-gömsle”, så blev Jan-Åkes bilder, både “närmre” och mer detaljerade.
Med en så lång brännvid, får man ju ett kort skärpedjup, vilket gör att i detta fallet, fågeln nästan friläggs mot bakgrunden.
När det gäller foto-gömsle, så har Jan-Åke byggt ett sådant hemma i trädgården, på baksidan av huset. Detta har resulterat i många fina bilder, fick vi se under hans fina bildvisning denna kväll.
Att han kom väldigt nära hemmavid, visade han i ett par bilder.
-Titta här i ögat på fågeln, där ser man konturerna av mitt hem, berättade han med ett leende.
Innan det var dags för fika-paus, hann Jan-Åke med att berätta lite om en fågel-fotografs vedermödor.
-Ni har nog alla sett Kalle Ankas Jul, där han leder “Bird lovers Expedition”, sa Jan-Åke.
Det är faktiskt rätt nära verkligheten. För när man ser en pippi man vill plåta, så har den oftast hunnit försvinna eller gömma sej i vegetationen.
Jan-Åke visade flera egna exempel som matchade precis vad Kalle Anka råkar ut för i “Bird lovers Expedition”. Allt från hur de små vackra hummande kolibrierna, blir undan knuffade av den kosakdansande hackspetten.
Efter den sedvanliga go-fikan och minglet, så fortsatte vår kväll med underbara bilder från Jan-Åkes digra arkiv.
Under åren har Jan-Åke har både bott utomlands och gjort många resor. Naturligtvis har han fotograferat och dokumenterat, både fågelliv och landskap.
Denna sista timma fick vi följa med på hans senaste två års expeditioner.
Dessa gick till både Syd-Amerikas djungel och högländer,samt ut till Galapogos-öarna. Där han fångat en isolerad koloni av flamingos.
En visit i bland fågelarterna i Afrika och upptill Sverige där han visade foto på vad man kan få se för några gynnare, vid hans stuga i Småland. Vi fick en tur till Norge för att se havsörn. De flesta havsörnarna finns just i Norge, berättade han. Som kontrast till de magnifika havsörnarna, fick vi se bilder på en kolibri, som inte är större än en humla. Tillbaka i Småland hade fångat två skäggdoppingarna i sin parningslek.
Det lär finnas 10000 olika arter, Jan-Åke har inte plåtat alla, men han är på god väg 🙂
En bild på en buskskvätta blev den sista fågeln på den fina bildvisningen och en uppskattande applåd från oss i publiken, avslutade Jan-Åkes föredrag.
Efter en kort frågestund, tackade Rikard å allas vägnar, Jan-Åke för en både givande, roliga och underhållande kväll, med många fina välkomponerade bilder som verkligen uppskattades av alla, inte bara av de fågelintresserade.
Text: Conny
Här under ser du några av Jan-Åkes fina bilder, som vi fick njuta av under kvällen.
Vill du se mer av Jan-Åkes fina fågelbilder och följa hans fotograferande, kan det vara en bra idé att titta in på hans hemsida - http://www.fageldagbok.se/
Den här vitryggiga musfågeln satt i ett träd nära avloppsanläggningen i Windhoek (jo, faktiskt ett bra ställe att skåda fågel på, många dammar och litet folk). Det sägs vara en skygg fågel eftersom den jagas flitigt av fruktodlare, men jag kom den nära från bilfönstret. Den karaktäristiska långa stjärten syns inte på den här närbilden, men väl den likaledes speciella svarta fläcken på näbben
Den här vitvingade trapphannen sträcker på sig för att överblicka omgivningen. Då syns inte den annars karaktäristiska "helskäggsformen" på huvudet. Det är alltså allt det kolsvarta i fjäderdräkten som gett den dess engelska namn ('Nordlig svartrapp')
Den här stora ugglan, som är drygt 60 cm lång och den fjärde tyngsta ugglan kan ta fiskar upp till två kilo. Den här individen fann vi med hjälp av vår båtkapten. Han visste om en dunge där den nästan alltid höll till om dagen. Och där satt den, högt uppe i ett träd. Efter att ha prövat flera olika vinklar så fick jag den här luckan i grönskan. Tydligen hade den haft bråttom under natten, för näbben är nog inte helt rengjord
För mig så är skärfläckan intimt förknippad med Öland, "mitt" speciella fågellandskap. Men här i Walvis Bay fanns de i mängder, och jag kunde komma närmare än någonsin på Öland. Den här bilden illustrerar tydligt hur skärfläckan sveper med näbben fram och tillbaka i sidled när den söker efter insekter just under ytan. Här är den på väg upp med näbben efter att ha fångat en insekt
Den brednäbbade simsnäppan trotsar många förutfattade meningar om fågelvärlden. Här är det honan som är störst och mest färgrik (som på denna bild). Hon har svart hätta på huvudet, tydligare vit kindfläck och mera distinkt mönster på vingarna. Hon etablerar ett revir och lockar till sig en hane. Det är honan som sedan uppvaktar hanen, låter honom befrukta sig, lägger tre till sex ägg, och lämnar sedan boet för att skaffa ett nytt territorium eller flytta söderut. Hanen får ta hand om såväl ruvning som uppfödning av ungarna