Tisdags-café 14/4
Hej alla,
Hoppas att ni haft en skön Påsk-helg - förmodligen lite annorlunda mot andra år. Men förhoppningsvis på ett trots allt positivt sätt.
I morgon (14/4) är det dax för sedvanligt Tisdags-Café. Vi startar vid 18.30 och "programmet" blir som det brukar - vad vi gör det till.
EN SAK är däremot VIKTIGT - ALLA måste ta myndigheternas rekommendationer på största ALLVAR!
Dvs vi sitter VÄL UTSPRIDDA i lokalen OCH har du minsta lilla tendens till att kunna smitta - STANNA HEMMA !
Det kommer att bli många, många Tisdags-café framöver också !
Vi som kan och vet att vi är friska, vi ses imorgon
// Conny
Skicka in Dina bilder oxå...
Vi har i snart två veckor haft i gång vårt lilla galleri, med bilder från Din och Min Vardag, så här i Corona tider.
TA chansen att delta du oxå - plåta lite runt dig och din vardag, detta kan bli ett intressant tids-dokument framöver. För nog är det en speciell tid som är NU !
Tänk gärna till och fånga sådant som kanske är specifikt för just nu ELLER kanske något som görs ANNORLUNDA mot din vanliga vardag.
Du hittar Galleri Vardag i Corona-tider här
>> foto-fran-vardagen-i-corona-tider
Vivian Maier - en insprirationskälla
Att fotografera på gatan, i parken eller någon annan publik plats, är det man i daglig foto-jargong kallar Gatu-foto eller på utrikiska Streetphotography.
Här gäller det att vara snabb och fånga upp de händelser som sker runt omkring.
Men man behöver ingen särskild utrustning, även om det finns det som är mer eller mindre bra. ALLA kan plåta streetphoto. Det är det fina! Så det är bara att ta kameran och fotografera...
Vill DU ha lite inspiration - kika då på videon här under. En ensam nanny som plåtade på New Yorks gator, parker med sin mellanformats "dubbel-däckare" och sedermera också med småbildskamera. Vivian Maier hette fotografen, som tyvärr inte blev upptäckt förrän efter sin bortgång.
Bild som väcker minnen
Jag har ett pågående megaprojekt – att digitalisera mina analoga bilder, går bakåt i tiden och har nu kommit till 1990-talet.
Under ett tiotal år kring millennieskiftet var jag engagerad i en rad SIDA- och EU-projekt, bl a riktade mot Litauen och då främst mot ett par kommuner vid gränsen till Kaliningrad. Det var utomordentligt fattiga områden, materiellt sett, men mycket rika kulturellt.
Vi har hört om den sjungande revolutionen i Baltikum och den fick jag en påminnelse om, en morgon i gränsorten Vilkyskiai, då en grupp musicerande kvinnor kom förbi härbärget där jag övernattade, sjöng och spelade Litauiska folkvisor. Det var inte någon speciell dag eller högtid. De drog genom samhället och gjorde det för att de ville glädja sina medmänniskor.
Andra exempel på kulturell kreativitet är deras tradition med träskulpturer och deras sätt att presentera en maträtt! Det sistnämnda kan göra vilken kändiskock som helst grön av avund.
Den materiella välfärden har sedan dess ökat markant, men jag hoppas att de inte glömmer sin kulturella välfärd och blir lika materialistiskt centrerade som delar av det ”moderna” Europa.
Nertecknat av Lars G Truedsson
