Fotograf Lena Wilhelmsson gästade oss

Måndagsträff igen i lokalen och hela 27 personer som dök upp för att lyssna på fotograf Lena Wilhelmsson.

Tomas hälsade först oss välkomna och berättade sen att nu äntligen ska mörkrumskurserna komma i gång. Själv planerar han att hålla i tre lördagar under april och maj, medan Helga kommer att köra en intensivkurs över en helg. Håll ögonen öppna efter mer information i mejl och på hemsidan!
Conny påminde också om FOTO-LOPPIS den 5 april nere i vår lokal. Så ta chansen att fynda eller sälja!

De flesta jobb lämnas kvar på arbetsplatsen efter fem, men som fotograf kanske man gör som Lena och har kameran med sig även dygnets andra timmar. Det har bl a resulterat i hennes bok ”Mirror selfies” – ett både komiskt och allvarligt fotoprojekt där hon vill visa hur det är att vara kort – 157,5 cm.
I boken ser vi foton på hur det är att inte nå upp till spegeln på väggen och då kommer ju frågan – finns jag ens om jag inte syns?

Sorg kan bäras endast om den görs till en berättelse.
Karen Blixen

Efter fikapausen blev stämningen allvarligare. Lena berättade med stort mod om sitt nuvarande projekt ”Det blommande trädet”– en sorgeprocess hon med kamerans hjälp går igenom över sina förlorade barn. 

Bildmässigt funderar hon i de tre termerna sorg, snö och blomblad. Bilderna tar hon i miljöer där hon känner rätt stämning.

I den kommande boken vill hon kombinera bilderna med korta betydelsefulla texter såsom dikter eller citat som berör henne. ”När snön faller är den vit och oskuldsfull, när någon trampat i den blir den off-white” – en tanke hon återkommer till när hon visar sina stämningsfulla foton på den lite smutsiga snön.