Den 10 oktober välkomnar vi Fotografiska Föreningens stipendiat 2021 till vår måndagsträff. Lena Boström fick möjligheten att träffa, intervjua och nervöst fotografera Nils Petter Löfstedt i hans verkstad Himlens Mörkrum på Föreningsgatan i Malmö:
”Vi sätter bara igång” – det är Nils Petter Löfstedts devis när det är dags för ett nytt projekt. Han känner ingen anledning att planera det slutgiltiga resultatet i detalj, utan drivs av stundens nyfikenhet och det som känns kul.
Det blev också tydligt i hans första färdiga projekt Piren, där vännen Erik kom o berättade att han hittat ett hålrum i en pir på Limhamn. Där byggde snickaren Erik, tillsammans med Nils Petter, ett rum i hemlighet på nätterna, samtidigt som processen dokumenterades av Nils Petter. Det blev i en bok som nominerades till Årets Fotobok, en film och ett antal utställningar runt om i Sverige och Europa.
Himlens mörkrum – hittills Nils Petters mest kända projekt – började på samma sätt. Han hade arbetat med och filmat samtal med fotografen Jean Hermanson som sen tyvärr gick bort hastigt. När Nils Petter hade de här filmerna och tillgång till Jeans stora bildarkiv blev känslan att verkligen göra något av detta stor, och det var bara och dra igång. Vi vet ju att det resulterade i en guldbaggenominerad film och ett stort antal utställningar.
Hur träffades då Nils Petter och den Malmöbaserade Jean Hermanson?
Jo, efter att ha bott och fotograferat dokumentärt på ställen som Göteborg, Dublin, Stockholm, Brighton och Umeå hade Nils Petter landat i Malmö. Det fanns ett rum i ett kollektiv på Möllan i en ny spännande stad och jobb – först i vården, men sen i flera av stans fotobutiker. Det visade sig bli den bästa tänkbara utbildningen inom digitala tekniker. Efter att en gemensam kollega tipsat Jean om Nils Petters kunskaper träffades de och klickade vid första mötet. Nils Petter fick sen assistera Jean med att digitalisera negativ, redigera och göra prints.
FFiM:s stipendium instiftades vid föreningens 40-årsjubileum 1976 och delas ut årligen till förtjänstfull fotograf, bördig från och/eller verksam i Skåne.
”Med årets stipendium vill vi uppmärksamma Nils Petter Löfstedts arbete med Malmöfotografen Jean Hermansons bildskatt i projekten Himlens Mörkrum och Himlens Mörkrum 2.
Nils Petter har gjort och gör ett gediget arbete med att levandegöra stillbilderna i film som fått stort positivt gensvar både från kritiker och publik.
Givetvis vill vi också visa vår uppskattning för övriga foto- och filmprojekt som Nils Petter gjort och kommer att göra.
Under det senaste året har Nils Petter jobbat med Himlens Mörkrum 2. Från att ha producerat den första filmen med vackra foton som kanske romantiserade en bild av hur arbetaren på industrierna såg ut och hade det, så ska vi nu få se en annan bild. Det har dykt upp ljudupptagningar från Jean Hermanssons samtal ute på arbetsplatserna och de ger en ny dimension till de ursprungliga bilderna. Nils Petter har gett sig ut igen med sin filmkamera och hittat personerna som hörs på banden eller deras anhöriga.
Även om Nils Petter arbetar tillsammans med sin bror Johan som är filmklippare och producent och med andra som hjälper till att färdigställa filmprojekt, så är han alltid ute och filmar helt på egen hand. Annars skulle det kanske vara ett helt team med regissör, ljudtekniker och fotograf ute på filmning. ”Det är viktigt att det inte blir så stort när man filmar människor som inte är vana vid att vara med på film” menar Nils Petter. ”Om de verkar nervösa så tar vi bara en kaffe och så kommer jag tillbaka en annan dag och filmar”. Kanske är det detta lugnet och respekten som gör att slutresultatet blir så bra.
För Nils Petter är det dokumentära väldigt viktigt och att det sparas för de som kommer efter. Han lyssnade på Jean som sa att det är också viktigt att fatta sina egna beslut och fotografera det som ingen annan tar eller bryr sig om. Därför är han nu mitt uppe i ett nytt projekt med arbetstiteln ”Det omätbara”, där han fotograferar och filmar arbetsplatser inom vård och omsorg i Malmö. Och pratar lyriskt om hur han nyligen cyklat runt med filmkameran i en hemtjänstgrupp under en hel vecka. Det kommer att bli en vacker film om kärnan i vad det är som gör att det fungerar inom omsorgen med poesin närvarande.
Intervjun avslutas med frågan om vad som händer om 10 år. Nils Petter har inga tydliga planer utöver pågående projekt, och säger att det kan bli vad som helst – stillbild, film eller något helt annat – men att han inte jagar efter nya filmprojekt utan de får dyka upp.
Samtidigt menar han att de här projekten kan bli svåra att bära. Han känner så mycket respekt för personerna som han fotograferar i vardagsögonblick för kanske en bok, men sen plötsligt har de blivit ikoner på stora prints, eller han har kanske glömt skicka foton som han lovat för att tiden inte räcker till.
Så även om han startar med känslan av att ”vi sätter bara igång” så finns det ett stort ansvar för vad som kommer sen.
Text och Foto: Lena Boström