Bildanalys för andra gången

”Nu är hon väl över sju så nu kör vi! Ikväll har vi ett späckat program och han sitter där!”
Line startade kvällen genom att peka på Sven Karlander som satt redo vid datorn för att vara kvällens attraktion. Eller snarare, hans ämne – bildanalys – skulle vara det.

Detta är andra gången han pratar om detta ämne, och anledningen till att styrelsen bjöd in honom en gång till var att vi tyckte det var så intressant och ett för många ovant sätt att titta på, tänka på och analysera bilder. Mycket av bakgrunden till föreläsningen kommer ifrån Göran Segeholms tankar och teorier. Man kan förkovra sig djupare i dessa på hans hemsida på www.bildspraket.se där det finns många olika typer av utbildningar att ta del av.

En grundtanke i Segeholms teorier, enligt Sven är att en bild är till för att skapa en reaktion hos betraktaren. Gör den inte det är kanske i slutändan bara en vacker bild av ett landskap…men inte mycket mer än så.

Med andra ord är betraktaren en del i treenigheten mellan bildskaparen, bilden och betraktaren själv. Det är i mötet mellan dessa tre som budskapet i bilden uppstår. Det betyder också att budskapet i bilden kan tolkas väldigt olika beroende på betraktarens personlighet, sinnesstämning och annat som påverkar upplevelsen av bilden.

Sedan gick Sven in på några saker som man kan tänka på när det gäller att analysera bilden.

Innehåll
Tid & Plats – Var och när kan bilden vara tagen?
Denotation – Vad är det man ser?
Konnotation – Association till det man ser

Kontext
Upphovsperson – Är det exempelvis Lars Tunbjörk eller den okände fotografen Sven Svensson?
Var visas bilden? Är det Museum of Modern Art i New York eller biblioteket i Tomelilla
Vem lyfter bilden? Är det en kunnig curator på ett museum eller fotografens moster?

—

När denna teoretiska genomgång var färdig började han visa bilder för oss i salongen att analysera. Han valde att visa dem anonymt till att börja med, för att vi skulle få en ”ren” bild att titta på. Därefter fick vi under en liten stund per bild diskutera bordsvis utifrån de saker han föreläst om.

Den första bilden var en bild av Andre Kertész, tagen i Paris 1928 som visade en typisk parisisk vindskupa (vilket var något som vissa i publiken fångade upp för att placera den geografiskt) med två byster som tittade ut mot staden i övrigt, en äldre man som skulle kunna ha varit Sokrates eller Platon och en yngre kvinnlig staty som skulle kunna vara Afrodite eller Venus.

Sven ställde så två landskapsbilder mot varandra, en bild av Stephen Shore från 1973 tagen i Oregons ödsliga och torra inland där en reklamskylt visade ett snötäckt berg och frodig vegetation, som om det vore något att drömma sig bort till medan man kör längs vägen. Den andra bilden var ett fjällandskap av Serkan Günes där färgerna var mycket höstmättade och man kunde se den mer traditionella landskapsfotoestetiken med en förgrund, mellanparti och bakgrund.
Vissa i publiken tyckte att denna fjällbild visserligen var vacker och fint komponerad men att det kanske saknades något som stack ut… medan andra inte höll med alls. Det är en utmärkt illustration av att betraktaren är en del av processen och att det blir olika upplevelser för olika betraktare.

En fikapaus beordrades och deltagarna försåg sig med vetelängd från Citygross i Bernstorp och kaffe för de flesta innan det var dags för andra delen av kvällens bildanalysprogram.

Efter fikan, gick vi igenom några bilder till och där det bl.a visades en nattbild i sommaren någonstans i Sverige. Men när vi fick reda på kontexten, att detta var en bild från ett projekt vid namn ”En verklig plats” där fotografen åker runt och fotograferar platser där någon har blivit mördad, då ändrade kanske en del åsikt om bilden.
Avslutningsvis

Vid det här laget var klockan kvart i nio och vi bedömde att bildanalysförmågan var förbrukad för den här gången. Vi tackade Sven för lektionen och vem vet, det kanske blir en tredje del i denna ”serie” i framtiden!