” If your pictures aren’t good enough, you’re not close enough.”
Robert Capas ord blev temat för bildgruppens möte denna kväll.
Vi konstaterade att tillräckligt nära kan tolkas olika och vi diskuterade mer den emotionella och psykiska distansen och mindre avståndet i meter. Vi hade exempel på olika fotografer och deras distans till dem de fotograferade.
Nan Goldin (Nan Goldin | Moderna Museet i Stockholm) och J.A Mortram (Hemsida, smalltowninertia.co.uk och instagram, Instagram) använde vi som exempel på fotografer som står sina subjekt nära. Nan Goldin levde under många år bland outsiders och i New Yorks subkulturer. Hennes första utställning ”drag queens” gjorde hon när hon var 19 år. Hon har sedan blivit en av de stora nutida fotograferna och har bland annat haft utställning på Moderna museet.
Jim A. Mortram är en brittisk fotograf som bor i Dereham, Norfolk. Han är ännu inte berömd utanför Storbritannien. Han läste konst i Norwich men hoppade av under sitt tredje år för att vårda sin mamma som har kronisk epelepsi. Han lärde känna personer som levde i samhällets utkant på grund av sjukdomar, drogmissbruk eller både ock. Han fotograferar vännerna och som han säger, de bjöd in honom. Han säger att: ”The key component to facilitating intimacy is trust, trust and a desire on all parts to share testimony and truth”
Den danska fotografen och föredragshållaren Jacob Holdt använde vi som exempel på en person som både stod nära de personer som fotograferads och som inte gjorde det. Jacob Holdt luffade runt i USA under första hälften av 1970-talet och tog 15 000 fotografier med en billig pocketkamera. Han sålde blod för att köpa film och bodde hos personer han träffade på vägen. Hans bilder skildrade mer än 400 hem från fattiga migrantarbetare till de rikaste familjerna i USA. 1976 kunde han åka tillbaka till Danmark och publicerade boken American Pictures.
Vi använde Bruce Gilden och Michael Parr som exempel på fotografer som inte känner de som de fotograferar. Båda har flera likheter som att de fotograferar okända människor med blixt. Vi konstaterade att deras rykte har utvecklats olika. Bruce Gilden är känd som en okänslig mobbare medan Michael Parr har fått ett allmänt erkännande och få betraktar hans bilder idag som utlämnande.
Vi pratade också om stillbildsfotografer på filminspelningar. Här är fotografen också både en del av inspelningsgruppen och står utanför. Många skådespelare känner misstänksamhet mot fotografer på inspelningsplatsen och det krävs för dessa fotografer att få skådespelarnas förtroende.
Vi hade ett intressant samtal om fotografens relation till de hen fotografer.
Dagens uppgift var att fotografera en, helst, iscensatt fantasibild där vi pratade om fotografen betraktade motivet utifrån eller inifrån. Uppgiften var lite svår och vi löste den på olika sätt.
Text Anders Bergquist
Nästa möte är 26 november.
Välkommen!