– Jag är en lat och slarvig fotograf, berättade Stefan under måndagens gatufotokväll. En sådan tur då att bilderna ändå blir så sevärda och har så stort genomslag på instagramkontot @pixelsmedjan!
Men innan Stefan äntrade ”scenen” så puschade Sussi för vårens UTMANING !
Hon påpekade att ”Conny-regler” gäller vid inskickandet av DIN bild.
Så GLÖM INTE att namnge din bildfil och max 2000pixlar längsta sidan och ca 1Mb stor!
Samt gärna en lite text om och hur du tänkt.
Läs mer här >> UTMANINGEN 2025
Stefan, den nyblivne pensionären började som många andra sin fotokarriär med en Kodak instamatic på 60-talet, jobbade sedermera i mörkrum och går nu runt på gatorna med en Fujifilm X100.
Som ny medlem i Fotografiska Föreningen för ett par år sen hade han stora planer för mörkrumsarbete, men… det var lika jobbigt nu som för 40 år sen så, nej…
– Gräv där du står, sa Stefans kloke granne, och det är som gatufotograf i närområdet Malmö, Lund och Köpenhamn som de flesta bilderna tas. Det stod lite oklart när han blev ombedd att göra sin presentation, om det var gatufoto eller gatuporträtt han skulle visa, men båda kategorierna har åtminstone det gemensamt att de definieras som ”oplanerade porträtt av främlingar”. De förra kanske lite mer ovetande, de senare med blicken in i kameran.
Stefan är ganska tydlig med att gatufotograferandet kan vara mentalt jobbigt. Han är alltid förberedd på att hålla ett försvarstal och har gärna med sig ett par tunna fotoböcker i fickan för att visa vad det är han sysslar med.
I något enstaka fall har han fått lägga benen på ryggen och dra, men oftast bryr sig ingen eller så blir det kanske ett leende eller en vinkning.
Som gatufotograf har man sina egna specialiteter och en av Stefans är fönsterporträtt. Han ser det som sker bakom caféfönster som en scen och själva fönstret som ett filter mellan fotografen och personerna bakom.
Andra signum är hundbilderna som han kallar The Department of people with dogs som det ofta är både humor och kärlek i.
Och när Stefan sen visar en rad bilder på människor som han bett posera med hans egen lilla hund, så har väl en av oss åhörare inte lyssnat riktigt utan undrar ”har alla likadana hundar?” Och i föreningen är det alltid nära till ett glatt skratt!
Kvällens andra halva är vikt åt en gäst – Johan Jehlbo, en välmeriterad gatufotograf.
Johan gillar att fotografera där det kryllar av människor – och i närområdet blir det marknader i Skåne, gatufester i Köpenhamn, lundakarnevalen och siste april-firandet i Lund, dansbandsfestivaler och raggarträffar.
Men Johan är betydligt mer internationell än så, som en av grundarna till kollektivet Full Frontal Flash , som idag har drygt 15 medlemmar över hela världen.
Och på Johans hemsida www.jehlbo.se finns långa listor över utställningar, tävlingar och intervjuer, men själv vill han snabbt bara nämna ”skrytbiten” och gå vidare till att prata om sina bilder.
Johan är alltså gatufotografen som använder blixt oavsett om det är mörkt eller inte. Han upplever stora kreativa fördelar med blixten, där han på flera sätt kan använda kamerans inställningar i sitt skapande. Blixten ger också hans bilder den speciella stil som är hans signum – det är nära inpå och väldigt färgstarkt. Han värnar om sin stil även när han tar familjebilder eller är ute i naturen långt från människomyllret.
Stranger than fiction är namnet på hans nu utsålda bok med foton från marknaderna i Skåne.
Andra projekt är Girls of the Oasis – en kvälls plåtande på en drag club i San Fransisco och Heads som är en sammanställning av bilder tagna i olika sammanhang.
Han gillar bilder som får tala för sig själv, som kanske ställer frågor som aldrig får några svar. Han vill inte förklara sina bilder eller ge dem någon titel utan betraktaren får själv skapa sina historier.
Det blir en hel del tips under kvällen men det tydligaste är nog att vi ska titta på bra bilder för att inspireras och utvecklas. Titta på mästarnas foto och strunta i de mediokra!
Text: Lena Boström
foto: Conny (där EJ annat anges)