En recention av Nenne Karlsson
Att bedöma enskilda fotografier ser jag som mycket besvärligt. Man hemfaller alltför lätt till ett allmänt tyckande om komposition eller kontrast. ”Ni ska inte tycka, ni ska argumentera” brukade emellertid min handledare professorn säga. Det borde gälla även för fotografi. Det är en helt annan sak att bedöma en fotobok; där är det helheten som bedöms, hur den lever upp till avsikten med boken – det sammantagna utförandet.
Christer Lindberg (CL) och Conny Magnusson* (CM) är två amatörfotografer, båda medlemmar i Fotografiska Föreningen i Malmö och mycket flitiga med kameran. De har tillsammans gett ut ”Människor & platser” en fotobok i liggande format, väl lämpat för den valda formgivningen.
Boken börjar med ett antal helsidesbilder, som dock synes en aning osammanhängande för att utgöra bokens inledning, men anknyter otvivelaktigt till dess titel. Redan här lägger man märke till de skilda ”programförklaringar” som de båda avger: CL med platser och artefakter och CM med mera människor, gärna i det genomarbetade porträttets form. Att han trivs i fotoateljén framgår med önskvärd tydlighet. Men också CM har ibland ägnat sig åt artefakter – dock oftare med en människa ingående i kompositionen. CL:s porträtt har mera formen av gatufotografi, ett slags gatufoto som för tankarna till Saul Leiter – gärna lite oskärpa och oförmedlade vinklar.
Om den första halvan av boken framstår som lite spretig och osammanhängande, så visar den också på bredden i de båda fotografernas kunnande. Men det är bokens andra halva som är den i mitt tycke mest intressanta. Där presenterar Christer Lindberg sina ”Samlingar” och Conny Magnusson sina ”Projekt”. CL börjar den delen med Målade murar som behandlar graffiti och muralmålningar. CL vill gärna se det som ett slags metakonst, ”fotokonst av redan skapad konst” och de alltför få bilderna på temat visar graffitin både i miljö och som enskilt foto. Ett annat tema i CL:s Samlingar är Avig arkitektur. Den har fått lite mera utrymme än graffitin och den fyller verkligen sin plats. Där excellerar CL i arkitektoniska former och detaljer på ett sätt som kan få deltagare i Arkitektupproret att byta ståndpunkt.
CM:s Projekt har en helt annan framtoning. Där är det dokumenterandet av arbetet som är i centrum, med ett reportage från en glashytta som främsta exponent. Det är ganska vågat att dokumentera glasbruksarbetet i svart-vita foton, där färgbilder torde förefalla som det självklara valet. CM har också dokumenterat en ”cykelmagare” och en bilreparatör i deras respektive arbete. Det är inga dåliga reportage, men de saknar lite av den glöd som utmärker glasbruksbilderna. Det märks att CM har ett särskilt öga för konstglasets hantverkare. I bokens avslutande bildserie får vi följa några medlemmar i en brevduveklubb.
”Vid vägs ände” är CL:s tolkning av minnesplatser över våra döda. Jim Morrisons grav är förstås ett tacksamt mål för att dokumentera minnesplatser. Svårare är det nog att försöka göra något annorlunda av något så ofta avbildat som Förintelsemonumentet i Berlin. Jag föreställer mig att det är notoriskt svårt att där försöka hitta en ny vinkel. Även graffiti kan bli till minnesplatser, om än kanske inofficiellt – på ett parkeringshus i Malmö återfinns en bild av Avicii. CL:s sista bidrag berör Vilda västern. Men det är inga cowboys på hans bilder, det är Amerikas ursprungsbefolkning det handlar om och som jag hade önskat mig lite mera av.
Det är ett gediget arbete de båda lämnar ifrån sig. Det är många bra och intressanta fotografier som man får ta del av, även om man kunde önskat lie fler foton i något fall. Boken är vackert formgiven och utrymmet disponeras väl. De båda fotograferna ska ha all heder åt sitt arbete.
*Anm.: För transparensens skull informerar jag om att Conny och jag känner varandra väl sedan länge – Christer Lindberg är jag däremot inte bekant med. Dock vill jag betona att jag skriver dessa rader helt på eget bevåg