Fotoklubben med BILDEN i fokus

Med fina och intressanta svart-vita foto och samt en mängd härliga berättelser och anekdoter om Byarna hemmavid,
förgyllde fotografen Bengt Persson vår måndagsträff den 28 januari.

En som vanligt välfylld Oddners sal och ett fint uppdukat go-fika i köket var vad kvällens "kom-fram-å-sägare" Anne-Grethe såg ut över, då hon klockan sju, höjde rösten och sa
- hej Allihopa och välkomna !

Hon fortsatte med att berätta lite om vad som händer den närmaste tiden i FFiM. Vilka fotogrupper som var på gång att ha sina träffar och en inbjudan till Årsmötet den 25 feb, samt en påminnelse om att ev motioner skall vara inne senast den 31/1.

Tomas hjälpte till med infot, bl.a med att påminna deltagarna i Gatufoto-gruppen. Det gäller att det är gruppens tur att ställa ut i lokalen.
Så de i Gatufoto som vill vara med, skall komma ner till Tisdags-Cafe´t tisdagen den 5/2 och ta med sej 2 st A4- kopior!!!

Med detta sagt och påminnt att vill man se mer om föreningens program, så är vår hemsida hela tiden uppdaterad med det senaste!

Anne-Grethe gick sedan över till att presentera kvällens gäst, fotografen Bengt Persson.
Bengt och A-G har jobbat i hop i många år, bl a startade de upp Fotoskolan Skåne i Lund. Där Bengt och hon var lärare och ansvariga för heltids utbildningen till fotograf.
De har också haft många utställningar tillsammans. Just nu ställer de bägge ut på Galleri M i Eslöv.
- Ja, jag har nog tillbringat mer tid med Bengt, än med min man, fortsatte hon skrattande.

Bengt som sedan några år är pensionär, började sin yrkesbana som golvläggare. Efter att ha spikat parkettgolv på dagarna och sysslat med foto på fritiden, så blev det i mitten av 90-talet dax att ta fotot som huvudnäring.
- Innan dess hade jag varit lite ledig då och då och gått lite olika fotoskolor och haft lite kurser, berättar Bengt.
Jobbet som lärare på Fotoskolan Skåne, som gick Folkuniversitet i Lunds regi, varade fram till 2011, då skolan lades ner. I samband med att den fasta tjänsten försvann tog Bengt steget ut och blev pensionär.
- Det bästa jag gjort, fortsatte han berätta. Nu hade jag all tid för mina egna bilder och projekt. Jag kunde vara i mörkrummet när jag ville och hur mycket jag ville.

Under årens lopp har Bengt hunnit med åtskilliga utställningar. Efter sin pensionering har han också haft lite kurser för bl.a Fridhems Folkhögskolas fotolinje. Kulturen i Lund har nyligen hört av sej och är intresserade av ställa ut hans foto.

Det som har tagit upp Bengts mesta tid de senaste åren är hans bok - Byarna hemmavid -.
Det är en bok om byarna strax norr om Lund, runt hans egen hemmaby Vallkärra och bort mot Örtofta. En bok som han hållit på och tagit foto till under drygt 30-35 år.
Från början var det inte en bok som var målet, utan mest Bengts intresse för att dokumentera och bevara det gamla. Bok ideén kom egentligen av att kompisen John S Webb puschade på honom, tyckte att det var dax att presentera alla de drygt 10 000 negativen och att de blev kopierade och visade.

När väl beslutet var taget att göra en bok, påbörjades ett gediget arbete. Dels att plocka ut vilka bilder som skulle vara med OCH att kopiera alla dessa.
- Jag stod i mörkrummet i över ett år, berättade Bengt.
Med hjälp av bland annat kompisarna John och Anne-Grethe samt formgivaren till boken Christer Strandberg, valdes de slutliga bilderna ut.
Drygt 325 gjorda kopierna i mörkrummet, blev det till slut ca 125 i boken.
- Men alla de som kopierades, gjordes i flera olka storlekar, forsatte Bengt berätta. Dels till boken, men också i större format för ev kommande utställningar.

Bengts föredrag var både intressant och underhållande då berättade han med stor inlevelse om några av personerna som han fotograferat under de mångar åren. I boken så finner du Bengts och hans fru Christines text till de olika bilderna.
Han berättar den ena historien efter den andra. Som den gripande historien om Vallkärras skönhet, Ester, som nattetid sköter om trädgården till den ödegård där föräldrarna en gång bodde. Vid 90 års ålder ville hon ha nattlig färdtjänst från bostaden i Lund för att fortsätta sitt värv, men får avslag.I just det här huset växte skönheten från Vallkärra, Ester Johannesson, upp och på äldre dar var det hit hon kom om nätterna.

– Det var strax efter att den sista av hennes föräldrar gått bort, av en slump såg jag henne komma cyklande mitt i natten och jag blev så nyfiken. Alltid annars frågar jag om folk vill vara med på bild, men här ville jag inte störa. Så där låg jag i buskarna och smög på tanten medan hon rensade ogräs och gick runt med handgräsklipparen. Trädgården var i fantastiskt skick medan huset förföll, och inte en enda gång under alla år gick hon in.
Bilden här till vänster är strax efter att hon var där sista gången. Hennes cykel ligger slängd på marken och hennes rock hänger på dörren.

Sista lanthandeln i de sju byarna i fd Torns kommun.
Bengt hade sett butiken under en längre tid och kom på att det kanske skulle vara intressant att dokumentera den gamla affären.
- Så jag cyklade dit 1999 och snackade med damen som ägde butiken och hon gick med på att Bengt skulle få fotografera.
- Men hon sa att det var nog lite bråttom, för hon skulle lägga ner butiken inom kort.
Det var förståligt, då det ju inte var någon kund i butiken, varken då eller vid de nästa besöken som Bengt gjorde. Att dokumentera butiken utan folk som handlade, tyckte Bengt var synd. Så frågade när det var bäst att komma för att få en kund-bild.
- Kom på onsdag kl ett, då kommer det en, var svaret Bengt fick.
Prick ett kommer det också mycket riktigt en kund.
- och hon var dessutom vackert uppklädd för fotografering, tillägger Bengt med ett skratt.

- Hela boken är egna upplevelser, inte något jag fått mej berättat, fortsätter Bengt.

"Tunisbergaren" är en av mina favoriter, han hette Bertil Andersson och drev en handelsträdgård. En orginell man som alltid var i klammeri med olika myndigheter. Bl. a så hyrde han ut bostäder och där fick han föreläggande om att de var undermåliga.
- Elkablar hängde löst och de användes av hyresgästerna som tvättlina, berättar Bengt. En av dem fick en stöt när han kom för nära den strömförande ledningen. Men det tog Tunisbergaren väldigt lätt på.
- Bor så billigt, så får man ta en stöt då doh då, var hans kommentar till förelaggandet.

I Handelsträdgården hade han lite ovanliga vakter. Det var några apor som höll koll i växthusen. Det blev det ju naturligtvis också lite bråk om. Men efter att en av nämdemännens pojkar hade tat sej in i växthuset, så blev det aldrig mer tjafs om de vaktande aporna.

I sitt fotograferande av ödehus har han en regel — att aldrig gå in i huset förrän naturen skapat en naturlig öppning.

Nils och Gerda Nilsson bodde på en liten gård i Odarslöv.Först gick Gerda bort och Nils dog en tid efter. Gården stod där sedan i ca 30 år och blev mer och mer förfallen, då barnen ej kunde komma övernes om hur de skulle dela.
- De första åren kunde jag ej komma in, utan fick ta bilder utifrån
Men efter ca 15 år så ringde en granne till Bengt och berättade att verandan hade ramlat in i det gamla huset och då hade bengt sin naturliga öppning. Han kunde då gå in och fotografera. Tyvärr gick förfallet sedan fort och det blev också "plundrat" på möbler och husgeråd.

Avlutningsvis så blev det lite frågor från de drygt 40 närvarande FFiM medlemmarna. Givetvis kom frågan upp om utrustning och arbetssätt.

- Alla bilderna är tagna med analoga kameror, en småbildskamera, Olympus OM1 och mellanformats Mamaya C330, berättade Bengt villigt.
Filmen som oftast sitter är en välkända Kodak film.
- Blir mest Tri-X, av gammal vana, orkar inte lära mej och att testa något nytt.

Att fotografera inomhus är lite vanskligt tycker Bengt, då han alltid använder befintligt ljus och aldrig blixt. Tider på en halv sekund, största bländare och stativ är därför en naturlig kombination för honom.
- Vill inte "pressa" filmen, utan kör hellre längre slutartider. Det kan ju bli så att personerna inte sitter riktigt stilla vid tagningen, men det bekymrar inte Bengt.
-Man får bara tala om att man kanske får komma tillbaka och ta om bilderna, säger ham med ett leende.

Efter att vi alla tackat med en varm applåd, passade många på att köpa Bengts bok och få den signerad av fotografen själv.

Foto och anekdoter

Gilla detta:

Dela detta:

Gilla detta: