Tomas höjde rösten vid det sedvanliga 7-snåret och de 30-talet medlemmar som bänkat sej i lokalen tystnade och lyssnade.
Efter att ha hälsat alla välkomna, med ett särskilt välkommen till de två medlemmarna som gästade oss för första gången. De två som bägge heter Paul, gjorde också varsin liten presentation av sej själva.
Tomas fortsatte raskt över till att snacka lite om våra fotogrupper, med särskild adress till de två nya. Han berättade i korta ordagrader om vad Fotogrupper innebar och tog tillfället i akt att påminna om att i morgon onsdag så träffas Porträttgruppen och dagen efter är det Gatufotogruppen som träffas i lokalen.
Därefter lämnade han ordet till Lena, som höll i två av kvällens begivenheter. Den första var en presentation av den lettiska fotografen INTA RUKA.
Vi har plats för fler klubbvärdar, finns en lista på kylskåpet där du kan anteckna dej ELLER kontakta någon i styrelsen.
foto: Tomas
– Marta berättar att hon har många släktingar. Men ingen kommer någonsin och hälsar på. De gamla är döda. Och barnbarnen känner henne inte. Marta tillverkar hembränt. Män från byn kommer och köper. Hon ber dem alltid att hjälpa till med något. Ta in vatten från brunnen eller hugga ved och bära in.
På styrelsens programmakar-möte i höstas så tog Lena på sej att göra en presentation av en intressant fotograf.
-Jag var kanske lite snabb där, berättar Lena. MEN det gav mej ett fint tillfälle att ”gräva ner” mej lite djupare i Inta Rukas fotografering.
Lenas föredrag inleddes med en presentation av Inta Rukas största projekt ”My country people”. Vi fick se ett urval ur Rukas bok “People I know”, som Lena också hade med sej.
Boken “People I know” innehåller tre delar.
-My country people
– People I happened to meet
– Amalias Street 5a
– Här fotograferar hon mest enskilda individer eftersom hon föredrar att samtala med en person i taget och för att det bidrar till att skapa en personlig atmosfär i varje porträtt. Hon fångar styrkan i den naturliga värdigheten utan att de blir romantiserade berättelser.
Inta Ruka skriver gärna korta texter om sina bilder. Många har sagt åt henne att det är bilden som ska tala men hon gillar att komplettera med enkla texter. På en del utställningar har hon skrivit sina bildtexter med penna direkt på väggen under fotot.
Dessutom var detta ex försett med en autograf av Inta Ruka själv!
Projektet “Way of Life”
På uppdrag av Hälsinglands museum har den lettiska fotografen Inta Ruka porträtterat människor på landsbygden i Hälsingland. Hon har besökt fem gårdar, återvänt, lärt känna människorna på gårdarna och porträtterat dem. Hennes bild av livet på landet i Norrland skiljer sig avsevärt från den av avfolkning och nedgång präglade bild som normalt matas ut.
Du kan hitta en del fotoböcker på antikvariat, som på t.ex Bokbörsen här i Sverige
Bokbörsen sök på t.ex Inta Ruka
Projektet “People I happened to meet”
– Detta projekt fick finansiellt stöd av Lettlands kulturfond. Livets svårigheter och glädjeämnen, vardagstillvaron, har varit hennes motiv. Hon går dit näsan pekar utan plan och pratar med personer från olika samhällsklasser och fotograferar dem. Många gånger är det ansikten fyllda av svåra personliga erfarenheter.
De första bilderna togs redan i slutet av 80-talet parallellt med det tidigare projektet.
”Min mor bor inte med oss. Jag bor med mormor och morbror. Mormor tar hand om mig. Hon är 80 år”
Projektet Ameliastreet 5a
Hon hade redan många år tidigare funderat på att fotografera människor som alla bodde i samma byggnad. Nu var hon ute med sin kamera en dag och det var någon som vinkade på henne från ett fönster och undrade om hon inte kunde fotografera ett barn där. Hon stannade såklart och kom in på gården bakom fastigheten och insåg direkt att det här var huset hon ville dokumentera.
Projektet beskrivs som ett inträngande närstudium av ett socialt kosmos. En unik träbyggnad i gammal arkitektonisk stil från början av 1900-talet med omgivningar som ser ut som om tiden stått stilla. Det var 36 lägenheter med 100 personer i en gammal hotad värld som Inta ville bevara minnet av.
Många av de boende har blivit hennes vänner och hon besöker dem ibland också utan kameran.
Efter Lenas intressanta föredrag om en fotograf som verkligen “kryper-in” i den porträtterade människan, så tände vi ljuset, samtidigt som Lena fick en välförtjänt applåd för sin presentation.
Därefter var det dax för go-fika. Uffe och Tony hade dukat upp i köket och kön ringlade snabbt sej lång.
När de flesta kände sej nöjda med kaffe och god vetefläta, så manade Tomas åter till uppmärksamhet.
Allt för att introducera avdelning 2 av Lenas kväll.
Nu var det dax för att presentera gångna höstens Bildstafett.
Projektet där första namn i den givna gruppen får en bild tillsänd att kika på. Med utgångspunkt från denna bild ska sedan denne fotografera en ny bild. Den nya bilden ska ha sin inspiration och associera med något i den tillsända bilden. ungefär som Viskningsleken, om ni kommer ihåg. Det nya fotot skickas sedan vidare till nästa person i gruppen. Osv osv. Till varje bild ska bifogas en kort text om vad det var i den tillsända bilden som gav inspiration och till vad man associera.
Här under så finns de fyra gruppernas bilder.
Du klickar på resp länk och får då “hem” en PDF-fil som öppnas i t.ex Acrobat Reader.
foto: Tomas
Sista punkt på Måndagsträffens program var den spännande upplösningen av Årets första Månadens Bild.
Temat för för januari-omgången var KRYDDSTARK.
Både kryddade och starka var de bilder som lämnats in till bedömning.
Juryn för denna omgången var Eva Lindblad, yrkesfotograf i Norrköping.
Den bild hon valt som nr 1, var Maroe-Louise Hansssons bild.
Du kan läsa mer om Månadens Bild och resultatet för alla de medverkande här på hemsidan under fliken >> MånadensBild>Resultat 2023
När alla applåderat Marie-Louise, så kom Uffe och lämnade “köks-personalens” hederspris. En vetefläta! 🙂
Med detta så var ännu en av våra trevliga Måndagsträffar till ända!
Vi ses snart igen!
Text och Foto (där ej annat anges): Conny