Fotoklubben med BILDEN i fokus

- Detta är en kväll som till största delen skall handla om en av Sveriges bästa dokumentär fotografer, Jean Hermansson, inledde Rikard måndagsträffen den 22 okt med att säga.

Efter att med dessa orden hälsat alla välkomna fortsatte han med att att tacka en av våra flitigaste medlemmar, nämligen Ulf Svensson, för hans kreativa insatser i lokalen, .

Stort TACK Ulf
- De senaste veckorna har Uffe satt upp vår nya projektor OCH fixat en ny superb filmduk, berättade Rikard. Han har oxå fixat el-manövrering av filmduken, ordnat upp sladd härvan och satt upp en praktisk liten hylla vid "podiet", samt fått upp högtalarna på små stativ. Så nu sprids ljudet bättre.
Med den nya projektorn och nya filmduken, kan vi nu visa foto med bildkvalité, som är fantastisk. Där är ett djup, svärta och färgåtergivning, som verkligen ger bilderna rättvisa.
-Så än en gång ett stort TACK Uffe, sa Rikard.

Lite info om vad som komma skola, fick oxå de drygt 40 medlemmar som bänkat sej vid borden.
Först ut var Porträttt-gruppen som meddelade att de kommer att avlösa Arkitektur-gruppen och ställa ut sina bilder i lokalen. Det blir bilder från den senaste gemensamma fotograferingen.
Alla de övriga foto-grupperna informerade vad de hade på gång den närmaste tiden. Kolla under fliken "Program" här på hemsidan.
Tomas påminde om att det snart är deadline för sista omgången av Månadens Bild - senast den 31/10 skall tema FLYTTA vara inlämnat !
Han berättade också att Mörkrums-kursen var i full gång.

Därefter var det dax att introducera kvällens gäst, fotografen Nils-Petter Löfstedt.
- Jag har sett framemot att få se och höra dej prata om Himlens Mörkrum, sa Rikard när han presenterade Nils-Petter.

-Vi kan väl börja med att titta på trailern till filmen, för att komma i stämning, inledde Nils-Petter med att säga.

Nils-Petter började från början, dvs hur och varför han kom att få till detta fina dokument om Jean Hermansson. Ett projekt som resulterat i förutom den drygt entimmes dokumentära filmen om Jean, även blev en fin bok och ett flertal utställningar, som senast visades i somras på Fabriken på Österlen .

När Nils-Petter hade flyttat till Malmö såg han Jean på stan lite då och då.
-Han var ju en levende legend, fortsatte Nils-Petter.

De fick så småningom kontakt och Jean bjöd upp N-P till sin lägenhet. Som var en kombination av bostad, arbets- och mörkrum. De två kom underfund med att de hade ett fint utbyte av varandra. N-P blev hans assistent och trots ålderskillnaden kom de varandra mycket nära.
Förutom rent assisterande med mörkrumsjobbet, kunde Nils-Petter dessutom dela med sig av sin kunskap om den digitala tekniken. Hur man kunde scanna in negativ och sedan bearbeta i i datorn, samt slutligen skriva ut på bästa papper, tog Jean till sig.
- Han var ju så analog i sitt tänkande, men såg fördelar med det digitala arbetssättet. Att man kunde göra en hel del mer i Photoshop. Att man enkelt kunde belysa en liten del av bilden, t.ex en belysa och lätta upp en hand.
När de skulle skriva ut foto den första gången kom det gamla mörkrums-tänket riktigt fram. När Nils-Petter skulle öppna pappersförpackningen och plocka ut ett papper för att sätta i skrivaren, så utbrast Jean.
- Se upp nu blir det ljusskadat !
Men Jean var imponerad av de digitala utskrifterna.

De två började med att arbeta med Jean´s äldre projekt som bara blivit liggande. Bland de första de tog tag i var Jean´s bilder från Dublin. Tagna i slutet av 60-talet. Det var bilder som skulle ha blivit bok då.
-Men Jean var så självkritisk, fortsatte Nils-Petter att berätta.
Detta arbete som de två gjorde har resulterat i en utställning, som bl.a visades på Landskrona Museum för något år sedan.

Men det vi ser i filmen Himlens Mörkrum handlar mycket om Jean´s bilder från de stora järnverken och verkstäderna. Det är foto bl.a från Björneborgs Jernverk och Motala Verkstad, med de runt 50 år gamla verkstadsinteriörer och många underbara porträtt på de som arbetade där. På alla dessa ställen tog han tusentals bilder under sina återkommande besök. Avsikten var, vilken också förverkligades, att dokumentera arbetare, arbetsliv och miljöer för kommande bokverk.

Nils-Petter skriver i boken Himlens Mörkrum, att hans arbete som assistent, var oavlönat i pengar, men gav honom ovärdelig lång och värdefull utbildning.
Under denna tiden som assistent, började också idén växa om att Jeans arbete och hans tankar om fotografi borde nå ut till fler.
- Så jag började filma honom, jag gjorde intervjuer, filmade i mörkrummet och spelade in våra telefonsamtal.
Men tyvärr gick Jean bort hastigt 2012. Efter sig lämnade han flera oavslutade projekt, ett arkiv som sträcker sig från 1960-talet fram tills idag, hundratusentals negativ och papperskopior från 40 års mörkrumsarbete med motiv från hela världen. Ett arkiv där det mesta varit helt dolt för omvärlden.
Jean´s två barn ärvde sin pappas arkiv och påbörjade sökandet efter ett nytt hem till alla hyllmeter fotohistoria. När inget alternativ kändes tillräckligt seriöst så hamnade det hos Nils Petter …så länge.
Nils Petter, som var väl insatt i vad Jean ville göra, beslutade sig för att försöka slutföra de oavslutade projekten. Under arbetets gång växer drömmen om att finna namnen och människorna som Jean en gång fotograferat, och hitta en plats där Jeans kulturarv verkligen kan förvaltas. Resan i Jean´s fotspår leder till många spännande möten mellan nuet och det förflutna, och blir en resa genom ett Sverige som är märkligt lik det som Jean Hermanson en gång fotograferade.

Nils-Petter har också gett sig på att reparera det misstag Jean ofta beklagade sig över – att han inte noterade namnen på människorna på bilderna.
Motala, Björneborg bara för att nämna några av de ställen som Jean förevigade med sina foto, men aldrig tog namnen på de porträtterade. Där har Nils-Petter sökt upp och bjudit in människor som jobbar eller har jobbat på dessa bruk och jernverk. Det blev många som kände igen sig, kände igen andra och några som inte kände igen sig själva !

Sedan 2014 finns Jean´s alla negativ och foto på Landskrona Foto, som förvaltar denna bildskatt. Där fortsätter också Nils-Petter och jobbar med arkivet, på deltid.

Vill du läsa mer om Nils-Petters arbete med Jean Hermanson underbara bilder, så gå in på Google och sök på Himlens Mörkrum

På nätet kan du också se mer av << Jean´s foto >>

Vill du köpa boken och filmen, finns den på https://www.stavrobutik.com/

Efter att alla fått lite fika och tittat igenom de böcker som Nils-Petter hade med för försäljning, var det dax för del två av kvällens program.

Nils-Petter har inte bara gjort ett fantastiskt arbete med Himlens Mörkrum. Han har även en egen framgångsrik karriär som dokumentärfotograf.

Ett projekt som han påbörjade medans Jean levde var Piren.
Piren är en dokumentär om ett välkänt och omtalat gatukonstprojekt som utspelade sig i Malmö 2009. Tillsammans med Erik Vestman arbetade Nils-Petter i sex månader med att omvandla ett hålrum, som Cementa lämnat efter sig under en pir, till ett hemligt vardagsrum.
- Vi grävde i ca två månader för att få till "stå-höjd", berättade Nils-Petter.
Detta skedde nattetid då de ej ville väcka uppmärksamhet och kanske bli bortkörda. Som med Himlens Mörkrum så visste N-P inte riktigt från början, vad det skulle bli av detta projekt.
- Vi hade inte bestämt innan, men jag ville dokumentera det hela, så jag började filma och fotografera under hela bygget.
Det blev sedan till en ca 30 min lång film, en bok och en utställning. Utställningen har bl.a visats på Fotografiska i Stockholm och 3 gånger i Tyskland.

Alla rum som vi byggde skulle ha ett syfte och det skulle vara avskalat. Ingenting skulle köpas in, utan allt var upphittat eller lånat. De jobbade mycket med kontrasten mellan den otäcka miljön runt omkring och det varma rummet.
- Det var ett bra projekt som gatukonst, vi tog inte något från någon och vi målade inte några väggar, fortsatte Nils-Petter berätta.

När det var dax för Invigning, så tog de kontakt med Sydsvenskan och berättade om sitt projekt. Efter att ha konsulterat sina jurister, skickade de dit en journalist, som gjorde ett reportage till tidningen.
Det kom många, kompisar ringde och berättade för flera kompisar.
-Vi fick flera tusen som skrev i vår gästbok, under den tid som Piren fanns till.

Men Nils-Petter har gjort flera projekt tillsammans med Erik.
Ett annat var att smycka gatustenarna i Malmö. De behandlade och överförde fotografier till sten-plattor, som sedan placerades ut i Malmö.
Se mer om detta på videon här under

Ett annat var projekt var att placera foton på människor, en liten bit under vattenytan i Malmös kanaler. Ett projekt som skapade larm till räddningstjänsten. De gjorde förstoringar på människor som låg ner, dock inte i naturlig storlek. Behandlade dessa förstoringar så att de kunde placeras i vattnet och med hjälp av sänken, fick de bilderna att vara strax under vattenytan.

Detta och mer därtill, berättade Nils-Petter för oss närvarande medlemmar. Med foto och små anekdoter om hur bilderna i sina egna projket kommit till och lite om hur det var att jobba som assistent till Jean Hermanson. Samt hur Himlens Mörkrum kom till och vad som fortsättningsvis sker med Jean´s bildskatt. Det bjöd Nils-Petter på under två underhållande timmar.